Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— svensk kosmopolitism, om det paradoxa uttrycket
får gälla.
John Ericsson, svensken i Amerika, som alls icke
var svensk-amerikan, är den mest fulländade, i alla
händelser den mest bekanta typen för de ifrågavarande
isolerade. Och det är väl kändt, hur svensk han i
grund och botten var, trots sin långa vistelse i
uteslutande amerikansk omgifning.
Svensk-amerikanerna däremot kunna i det stora
hela betraktas som ett folk för sig, som tillhör både
Sverige och Amerika och intetdera helt och hållet.
Det är ett öfvergångsfolk och bindestrecket den bro,
på hvilken dess kommande generation går från det
svenska till det amerikanska — och sedan bränner
bron.
De hafva gemensamma intressen och känna behofvet
af sammanslutning, som också gör sig gällande, trots
allt hvad man säger om deras brist på enighet. Deras
minnen från Sverige äro icke alltid ljusa och glada,
och om de än lägga i dagen en stark sentimental
kärlek till det land de lämnat, äro de dock fullt medvetna
om att det icke lämpar sig för dem att lefva i. Deras
framtidsplaner äro byggda i Amerika, och här måste
de lägga grunden för nästa generation, för hvilken,
liksom för alla infödda amerikaner, det existerar
endast ett “God’s country”.
Gentemot alla dessa, många nog att räknas som ett
folk, och de flesta jordägande, äro de isolerade få.
Flera hade de varit, om vi till dem räknat också de
tämligen nykomna svenska invandrare, som af löjlig
högfärd låtsa sig vara så amerikaniserade, att de lagt
bort och glömt allt svenskt; men dessa kunna vi icke
taga med, när det är fråga om de landsmän, som läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
