Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekanta från hembygden. Gamla minnen
återupplif-vas och med dem det gamla språket.
“Oh my”, säger hon. “It is such a long time since
I used Swedish, så jag har nära på förglömt det.”
“Same här tu!” instämmer han.
Men det är bara ilärd och fåfänga. De ha
visserligen lärt sig litet nödtorftig engelska, men svenskan
ha de icke glömt ett ord af. Det visar sig, när de
verkliga, djupa känslorna — om det finns några —
välla fram.
Så går han en dag och tar ut tillståndsbevis att ingå
äktenskap och sedan komma bådas namn i
svenskamerikanska tidningar, hvilkas redaktioner inte låta
narra sig af att han kallar sig Charles Younglove och
hon Carrie Grovestream. Bröllop ståndar och
vigselakten förrättas af svensk-amerikansk präst, om någon
sådan finnes i närheten, och det gör det helt säkert, ty
präster och poeter äro vi rikligt välsignade med.
Under smekmånaden kommer svenskan åter i bruk,
ehuru engelska språket är rikare på ömhetsfraser,
hvilka emellertid äro alltför fjäderlätta för kärlek af
det solida svenska slaget. Svenskan användes
emellertid nästan omedvetet, och det är först en tid längre
fram, när den lille börjar yttra andra ljud än gallskrik,
som det anmärkes:
“Vi ha nu alldeles lagt bort att tala engelska här
hemma. Vi få lof att börja på igen för lille Theodores
skull.”
Men det vill inte gå riktigt bra, ehuru de utomhus
kunna tala engelska nästan utan brytning. Slutligen
förklarar Charles Younglove helt trankilt:
“Det gör ingenting, om vi lära pojken svenska.
Engelskan kan han nog lära sig själf.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
