Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRORD.
Peter Krapotkin har bedt mig skrifva ett
förord till hans arbete, och jag uppfyller hans
önskan, ehuru jag erkänner, att det sker med en
viss tvekan. Då jag icke kan tillägga något till
den hop argument han framlägger i sin bok, riskerar
jag att försvaga styrkan af hans ord. Men
min vänskap är min ursäkt. I denna tid, då det
står för de franska »republikanerna» som det högsta
uttrycket för god ton att falla på knä för tsaren,
föredrar jag att sluta mig till de fria män, som
han skulle låta piska eller kasta i fängelsehålor eller
hänga på en mörk gård. I dessa vänners sällskap
glömmer jag för ett ögonblick detta afskum, dessa
öfverlöpare, som i sin ungdom skreko sig hesa med
att ropa: »Frihet, frihet!» och som nu uppbjuda alla
sina krafter för att sammansmälta Marseljäsen och
Boje Tsara Khrani till en ljuflig harmoni.
Krapotkins senaste verk »En upprorsmans ord»
utgör framförallt en skarp kritik af det genomruttna
och grymma bourgeoisisamhället och ett försök att
väcka de revulutionäres energi mot staten och
kapitalismen. Hans nya arbete, som är en fortsättning
af »En upprorsmans ord», har en fredligare ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
