Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heta, de sätta ut till hafs, våga sina lif i de
rasande vågorna och förgås stundom däri för att
rädda människor, som de icke ens känna. Hvarför
skulle de behöfva känna dem? »De behöfva våra
tjänster, de äro mänskliga varelser — det är nog, deras
rätt är bevisad. — Låtom oss rädda dem!»
Detta är den i vidsträcktaste mening
kommunistiska tendens, som träder fram öfverallt, i alla
möjliga skepnader, till och med i skötet af vårt
eget samhälle, som predikar individualismen.
Och om i morgon en af våra stora städer, dessa
som vanligen äro så egoistiskt sinnade, skulle
hemsökas af någon svår olycka — t. ex. en
belägring — skulle denna stad bestämma, att de första,
hvilkas behof borde tillfredställas, vore barnen och
de gamla; utan att forska efter, hvad de ha gjort
eller hvad de komma att göra samhället för tjänster,
skulle man först taga vård om de stridande och
gifva dem föda, oberoende af den tapperhet eller
intelligens hvar och en af dem kan uppvisa, och
män och kvinnor i tusental skulle täfla i uppoffran
för att vårda de sårade.
Tendensen finns. Den blir starkare, så snart
hvars och ens viktigaste behof äro tillfredställda,
alltefter som den mänskliga produktionsförmågan
ökas; den blir ännu starkare hvarje gång en stor
idé kommer och intar platsen för vårt dagliga lifs
små sysselsättningar.
Huru skulle man då kunna tvifla om, att den
dag, då produktionsverktygen öfverlämnats åt alla,
då sysslorna utföras gemensamt, och då arbetet
intagit hedersplatsen i samhället och frambringar
mycket mer än hvad som behöfs för alla — huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
