Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni kan icke göra revolution på hela jorden på
samma gång. Eller tänka ni anordna tullstationer
vid edra gränser för att visitera de resande och ta
ifrån dem deras pengar? — Anarkistgendarmerna
skulle skjuta på dem, som ville gå förbi, det blir ju
vackert att se på!»
Det ligger en djup villfarelse i dessa
resonne-mang. Detta kommer sig däraf, att man aldrig
undersökt, hvarifrån de rikas pengar komma. Litet
eftertanke skulle vara nog för att visa oss, att källan
till dessa skatter är de fattigas nöd.
Där det icke kommer att finnas några fattiga,
kan det icke heller finnas några rika, som kunna
exploatera dem.
Låtom oss ett ögonblick betrakta medeltiden,
då de stora förmögenheterna började att tillväxa.
En feodalbaron har tagit en fruktbar dal i
besittning. Men så länge detta jordstycke icke är
befolkadt, är vår baron alldeles icke rik. Hans jord
skänker honom ingenting, han kunde lika väl äga
jordstycken på månen. Hvad skall han då göra för
att bli rik? Han skall skaffa sig bönder.
Om emellertid hvarje landtman ägde en
jord-torfva, som vore fri från alla pålagor, om han
dessutom ägde verktyg och boskap, som äro nödvändiga
för arbetet, hvem skulle väl då gå och plöja
baronens jord? Hvar och en skulle stanna hemma hos
sig. Men nu finns det hela trakter, där människorna
är utfattiga. De ha blifvit utarmade af krig, torka,
pest, de ha hvarken kärror eller plogar. Järn var
dyrt i medeltiden och arbetshästen ännu dyrare.
Alla fattiga söka få så bra betaldt som möjligt. Och
en dag, när de gå där, få de vid gränsen till ba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
