Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
priera järnvägarna, och för att icke förspilla
matvarorna, för att icke som kommunen 1793 bli ett byte
för spannmålsspekulanterna måste den slutligen
öf-verlämna åt medborgarna själfva omsorgen att förse
sina magasin med födoämnen och att utdela
produkterna.
Emellertid ha ännu några socialister sökt att
göra en distinktion. »Må man expropriera jorden och
marken», säga de, »verkstäderna och fabrikerna, det
äro vi med om. Det är produktionsmedel, och det
är rättvist att anse dem för allmän egendom. Men
utom dessa fins det förnödenhetsartiklar: föda,
kläder, bostad, och dessa böra förbli privategendom.»
Det sunda människoförståndet har besegrat
denna subtila distinktion. Naturligtvis äro vi icke
vildar, som lefva i skogen under ett skygd af
grenar. Europén, som arbetar, måste ha ett hus, en
säng, en kakelugn.
Sängen, rummet, huset äro platser för lättja,
för den, som icke frambringar något. Men för
arbetaren är ett varmt och ljust rum lika väl ett
produktionsmedel som maskinen eller verktyget. Det
är hvilostället för hans muskler och hans nerver,
som i morgon skola användas i arbetet. Arbetarens
hvila, det är det samma som maskinens
drif-kraft.
Detta är ännu tydligare livad födan angår.
De s. k. nationalekonomerna, om hvilka vi tala, ha
aldrig försökt påstå, att kolet, som brinner i
maskinen, icke bör anses lika nödvändigt för
produktionen som råvaran. Hvarför skulle då födan, utan
hvilken den mänskliga maskinen icke skulle kunna
göra den minsta ansträngning, kunna uteslutas från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
