Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarklubbarna vaka visserligen öfver de nya
regeringsmedlemmarna och göra ofta sina idéer
gällande. Men till och med i dessa klubbar, talarna
må vara borgare eller arbetare, är det alltid den
borgerliga idén, som härskar. Man talar mycket om
politiska frågor — man glömmer brödfrågan.
Stora tankar kommo fram denna tid, tankar,
som satt världen i rörelse; ord uttalades, som ännu
komma våra hjärtan att slå efter ett århundrade.
Men det fattades bröd i förstäderna.
Så fort revolutionen bröt ut, afstannade arbetet
oundvikligt. Cirkulationen af varor afbröts,
kapitalen doldes undan. Arbetsgifvarna hade ingenting att
frukta af dylika tider, han lefde på sina räntor,
han spekulerade icke i eländet, men den aflönade
såg sig hänvisad till att dra sig fram, bäst han
kunde, från den ena dagen till den andra. Det
började bli brist på lifsmedel.
Nöden framträdde — en nöd sådan, att man
knappt sett dess like under den gamla tiden.
»Det är girondisterna, som göra så att vi svälta
ihjäl», sade folket i förstäderna 1793. Och de
giljotinerade girondisterna och gåfvo hela makten åt
Berget, åt Pariskommunen. Kommunen tänkte
verkligen på bröd. Den gjorde jättelika ansträngningar
för att skaffa föda åt Paris. I Lyon skapade Fouché
och Collot d’Herbois sädesmagasinen, men man ägde
endast ytterst små summor för att fylla dem.
Kommunerna ansträngde sig af alla krafter för att skaffa
säd, man hängde bagarna, som gömde undan mjöl —
men det fattades ständigt bröd.
Då utöste man sin vrede öfver de rojalistiska
konspiratörerna. Man giljotinerade tolf, femton om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
