Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellanåt uppföra en teaterpjes, var allting väl be
stäldt. De glömde, att konstsinnet fins hos bonden
likaväl som hos den borgerlige, och att om också
formerna för denna känsla växla alltefter kulturen, är
dock grunden alltid densamma. Och det hjälpte föga,
att samfundet garanterade födan, att det ur uppfostran
uteslöt allt, som kunde utveckla individualiteten, att
den påbjöd bibeln som uteslutande läsning; den
individuella smaken gjorde sig dock gällande jämte det
allmänna missnöjet, små trätor uppstodo angående
frågan, huruvida man skulle köpa ett piano eller
fysikaliska instrument, och framstegsmöjligheterna utsinade:
samhället kunde icke lefva på annat vilkor än att döda
all känsla af personlighet, all konstnärlig tendens,
all utveckling.
Skall den anarkistiska kommunen ryckas in på
samma stråt?
Nej, tydligen icke, förutsatt nämligen att den
förstår och söker att tillfredsställa alla människoandens
yttringar på samma gång som den försäkrar
produktionen af allt det, som är nödvändigt för det
materiella lifvet.
II.
Vi erkänna öppet, att då vi tänka på de afgrunder
af nöd och lidande, som omge oss, då vi höra arbetarnas
hjärtskärande rop, när de genomvandra gatorna och
söka arbete, då är det oss motbjudande att diskutera
den frågan: hvad skall man göra i ett samhälle, där
alla ätit sig mätta, för att tillfredsställa en person,
som önskar äga en vas af Sévres-porslin eller en
sammetsdräkt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
