Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studiet af denna grundorsak till all politisk ekonomi
— studiet af hvilka vilkor som äro de gynnsammaste
för att ge samhället största mängd nyttiga produkter
med minsta förlust af människokraft — icke går framåt.
Man inskränker sig till att upprepa de vanliga fraserna
eller också tiger man.
Hvad som gör denna tanklöshet ännu mer i ögonen
fallande är, att man i den kapitalistiskt ekonomiska
politiken redan finner flera skriftställare, som drifvas
af sakernas nödtvång till att tvifla på det, som var
ett axiom för grundläggarna af deras vetenskap, ett
axiom, enligt hvilket hungerns hot skulle vara den
bästa stimulansen för människan till produktivt
arbete. De börja märka, att i produktionen ingår ett
visst kollektivt element, som blifvit alltför ringaktadt
ända till våra dagar och som skulle kunna bli viktigare
än utsikten till den personliga vinsten. Lönearbetets
underlägsna kvalitet, den fruktansvärda förlusten af
människokraft i jordbruksarbetet och i den modärna
industrien, den ständigt växande mängden af dem,
som endast njuta och som nu försöka att lassa arbetet
på de andras skuldror, den brist på verkligt lif i
produktionen, som mer och mer framträder — allt detta
börjar att oroa t. o. m. nationalekonomer af den
»klassiska» skolan. En del af dem undra, om de icke slagit
in på orätt väg, då de resonnerat om en inbillad varelse,
som de roat sig med att förfula och som man trott ledas
uteslutande af begär efter vinst och lön. Detta kätteri
intränger till och med vid universiteten: man vågar
uttala den i den nationalekonomiska rättrogenhetens
skrifter. Hvilket icke hindrar ett stort antal socialistiska
reformatorer att förbli anhängare af den individuella
aflöningen och försvara lönesystemets gamla borg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
