Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det syntes på Nat, att detta yttrande fägnade
honom, och han smålog på ett sätt, som gjorde hans
utmagrade ansikte särdeles behagligt. Han visste icke
vad han nu i sin ordning skulle säga, och sålunda
stodo de två och stirrade på varandra i välment
tystnad, till dess den lilla flickan infann sig med sin
docka i famnen. Hon var mycket lik Demi, blott med
den skillnaden, att hon icke var så lång och hade
ett rundare, rosigare ansikte och blå ögon.
— Detta är min syster Daisy, förklarade Demi,
som om han presenterat något sällsynt och
märkvärdigt litet underdjur.
Barnen nickade åt varandra, och glädjen log ur
groparna på den lilla flickans kinder, då hon
inställsamt sade:
— Jag hoppas du kommer att stanna. Vi må så
gott här; gör vi inte det, Demi?
— Visst göra vi det; det är ju därför som tant
Hanna har Plumfield, vet jag.
— Det tycks verkligen vara ett mycket rart ställe,
förklarade Nat, som insåg att han måste giva de
älskvärda unga personerna något svar.
— Det är det raraste ställe i världen, är det inte
det, Demi? sade Daisy, som tydligen ansåg sin bror
för en auktoritet i alla möjliga ämnen.
— Nej, Grönland, där isbergen och salarna äro,
anser jag för intressantare. Men jag tycker om
Plumfield, och det är ett mycket rart ställe, och det är
en fröjd att vistas där, genmälde Demi, som just för
tillfället var synnerligen road av en bok om Grönland.
Han stod i begrepp att visa Nat kopparsticken och
förklara dem för honom, då tjänsteflickan återkom och
med en nick mot salongsdörren sade:
— Det är avgjort; du kommer att stanna.
— Vad jag är glad. Kom nu med till tant Hanna;
och Daisy tog honom i handen med en täck
beskyddarmin, som gjorde att Nat genast kände sig
hemmastadd.
Demi återtog sin älskade bok, medan hans syster
ledde den nykomne till ett åt baksidan av huset
beläget rum, där en diger herre rasade med två små
gossar på en soffa, och ett smärt fruntimmer just lade
bort ett brev, som hon tycktes hava läst för andra
gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
