Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det rår jag inte för; och om kamraterna inte
skratta åt mig, tror jag, att jag skall gå framåt med
fart — ty ni och frun äro så goda mot mig.
— De skola inte skratta åt dig; om de göra det,
skall jag — skall jag — säga åt dem att de låta bli,
utropade Demi, alldeles förglömmande var han var.
Hela klassen stannade mitt i 7 gånger 9, och var
och en tittade upp, för att se vad som var på färde.
I den tanke, att en lektion att hjälpa varandra
ömsesidigt för tillfället vore bättre än aritmetik,
berättade mr Bähr för dem allt vad han visste om Nat,
och gjorde därav en sådan liten intressant och
rörande historia, att de godhjärtade gossarna alla
lovade att räcka honom en hjälpsam hand och kände
sig riktigt hedrade av förtroendet att få dela med
sig av sina kunskapsförråd åt den där gynnaren, som
spelade så ypperligt fiol. Genom detta vädjande till
deras hjärtan blev sinnesstämningen dem emellan
sådan den borde vara, och Nat hade få hinder att
bekämpa, ty var och en gladde sig åt att hjälpa till
att »lyfta upp» honom ett litet stycke på kunskapens
stege.
Förrän han hunnit bliva starkare, var mycket
studerande icke nyttigt för honom, och mrs Hanna
hittade på mångfaldiga förströelser åt honom inne i
rummen, medan de andra sutto vid sina böcker. Men
hans trädgård var hans bästa läkemedel, och han
grävde som en bäver, gjorde i ordning sin lilla täppa,
sådde sina bönor, gav ivrigt akt på, hur de växte, och
fröjdade sig åt varje grönt blad och smärt stängel,
som sköt upp och frodades i den varma vårluften.
Aldrig blev en trädgård mera omsorgsfull krattad; mr
Bähr fruktade verkligen, att ingenting skulle finna
tillfälle att gro, så rastlöst bökade Nat i jorden; han
gav honom därför lätta sysselsättningar i
blomsterträdgården och jordgubbssängarna, och där arbetade och
gnolade han lika träget som de bin, vilka surrade
överallt omkring honom.
— Detta är den gröda, jag tycker mest om,
plägade mrs Bähr säga, då hon nöp honom i de förr
så magra kinderna, som nu började få hull och bliva
rödblommiga, eller klappade honom på de krokiga
axlarna, som nu började rakna genom hälsosamt arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
