Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, det förstås; vi äro ju tvillingar, och därför
älska vi varandra mer än annat folk, svarade Daisy,
vars ansikte klarnade, ty att vara ett tvillingbarn ansåg
hon för en av de högsta värdigheter, hon någonsin
kunde uppnå.
— Nå, vad tänker du ta dig för med ditt eget
lilla jag, medan jag flackar omkring ? frågade mrs Bähr,
som i största hast slängde högar av tvätt in i
garderoben.
— Jag vet inte; jag är trött på dockor och sådant
där; jag önskar, att du kunde hitta på någon ny lek
åt mig, tant Hanna, sade Daisy, som håglöst stod och
svängde med dörren.
— Jag får lov att tänka ut någon splitter ny, och
det kommer att dra tid; det är väl därför bäst att
du går ned och ser efter, vad för gott Asia lagat
till frukost, föreslog mrs Bähr, som tyckte, att det
var ett gott sätt att för en stund bli av med den lilla
fridstörerskan.
— Ja, det har jag lust till, bara hon inte är
trumpen; och därmed begav hon sig långsamt av till köket,
där köksan Asia, en negrinna, enväldigt regerade.
Fem minuter därefter var Daisy tillbaka; hon såg
mycket livad ut, hade en bit deg i handen och en
mjölfläck på sin lilla näsa.
— Ack, tant! Kan jag få göra pepparnötter och
tocke där? Asia är inte trumpen, och hon säger, att
jag får, och det skulle vara så lustigt; ack, låt mig
få det! utbrast Daisy, allt i ett andetag.
— Ja, bevars, det får du mycket gärna; gå och
gör vad du behagar och stanna kvar så länge du har
lust, svarade mrs Bähr, som kände sig helt lätt om
hjärtat, ty ibland var denna lilla flicka ensam svårare
att roa än ett dussin gossar.
Daisy sprang sin väg, och medan hon höll på
med sitt arbete, bråkade tant Hanna sin hjärna med
att fundera ut en ny lek. Plötsligt tycktes hon hava
kommit på en idé, ty hon smålog för sig själv, smällde
igen garderobsdörren och gick sin väg med raska steg,
i det hon sade:
— Jag skall göra det, såframt det är någon
möjlighet!
Vad det var, kunde ingen upptäcka den dagen,
men tants ögon logo så skälmskt, när hon talade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
