Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan, att du får glöd i kolen, så att man kan
begynna med stekningen.
Vilken fröjd det var att se potatisen dansa
omkring i den lilla grytan; att titta på växtmärgen, som
mycket fort började mjukna i den näpna ångkokaren;
att slänga upp ugnsluckan var femte minut, för att
se, hur långt det kommit med pastejerna; att lägga
två verkliga biffstekar på ett fingerlångt halster och
stolt vända dem med en gaffel. Potatisen blev först
fjärdig, och det var intet under, ty den hade hela
tiden kokat alldeles ursinnigt. Den sönderkramades
nu med en liten stöt, mycket smör, men intet salt
lades i, köksan glömde det i ögonblickets iver, och
därpå fasonerades den till form av en pudding på ett
brokigt, rött fat, slätades med en kniv och sköts in i
ugnen för att brynas.
Så fördjupad i dessa sista bestyr hade Sally varit,
att hon glömde sitt bakverk, tills hon öppnade luckan
för att sätta in potatisen, men då uppstod en jämmer,
ty ack, ack, så ledsamt! De små tårtorna voro
svartbrända.
— O, mina pajer, mina rara pajer! De äro alldeles
fördärvade, skrek den stackars Sally och vred sina
smutsiga små händer, medan hon överskådade sitt
ruinerade verk. Tårtan isynnerhet företedde en
synnerligt rörande anblick, ty krumelurerna och det
sicksack-formiga krimkramset sköto upp i alla riktningar från
den svartnade geléen liksom murarna och skorstenarna
på ett hus efter en eldsvåda.
— Ack, ack, min gud! Jag glömde att påminna
dig om att taga ut dem; det är just min vanliga otur,
sade tant Hanna ångerfullt. Gråt inte, min älskling,
det Var mitt fel; vi skola göra om försöket i
eftermiddag, tillade hon, då en stor tår från Sallys öga
droppade ned på de heta ruinerna av tårtan.
Flera skulle hava följt efter, om icke steken just
då fräst till och så tagit köksans uppmärksamhet i
anspråk, att hon hastigt glömde det förlorade
bakverket.
— Sätt köttfatet och dina egna tallrikar på spiseln
för att värmas, medan du avreder växtmärgen med
smör och strör salt och litet peppar ovanpå, sade mrs
Hanna, som andäktigt hoppades, att middagen skulle
avlöpa utan några vidare olyckshändelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
