Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att skratta genom att på sitt sävliga, fundersamma
sätt säga:
— Hur kan hon det, då hon själv är en sådan
tjuvpojke ?
— Ja, det är just det; hon behöver hjälp likaväl
som ni, och jag hoppas, att ni skola föregå henne
med gott exempel.
— Skall hon också bli en liten gentleman?
frågade Bob.
— Det skulle hon nog gärna vilja; eller hur, Nan?
tillade Tommy.
— Nej, det skulle jag inte; jag hatar pojkar! sade
Nan förbittrad; ty hennes hand sved ännu, och hon
började att tro, att hon kunnat visa sitt mod på ett
förståndigare sätt.
— Det gör mig ont, att du hatar mina gossar,
de kunna vara hyfsade och högst älskvärda, om de
ha lust. Vänlighet i ord, blickar och beteende är sann
belevenhet, och det kan lite var hava, om man blott
bemödar sig att behandla andra, såsom man vill bli
behandlad själv.
Mrs Bähr hade ställt sina ord till Nan, men
gossarna nickade åt varandra och tyckets åtminstone för
tillfället taga piken åt sig, ty de räckte varandra
smörassietten och sade: »var så god» och »jag tackar» och
»nej jag tackar» på ett ovanligt städat och aktningsfullt
sätt. Nan sade ingenting, utan höll sig stilla och avhöll
sig från att retas med Demi, ehuru högeligen frestad
att göra det, därför att han tog på sig en så högtidlig
min. Hon tycktes också hava glömt sitt hat till gossar
och lekte »kurra gömma» med dem, tills det blev mörkt.
Stuffy sågs flera gånger under leken erbjuda henne sitt
bröstsockerstycke att suga på, och detta bidrog
uppenbarligen att stämma henne blidare, ty det sista hon
sade, innan hon gick till sängs, var:
— Då mitt sällträ och fjäderboll komma, ska ni
alla få leka med dem.
Hennes första ord på morgonen voro: — Har min
ask kommit? och då man sade henne, att hon skulle
få den längre fram på dagen, blev hon misslynt och
otålig och piskade sin docka, så att Daisy tyckte, att
det var riktigt styggt. Hon framsläpade likväl sin
tillvaro till klockan fem, då hon plötsligen försvann, och
hon saknades icke, förrän det blev kvällsvardsdags,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
