Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade Nan, som hade gjort i ordning åt sig en vacker
kostym för tillfället pch längtade att taga den på sig.
— Jag är mamma, och därför skall jag inte styra
ut mig mycket, sade Daisy och satte på sig en
nattmössa, prydd med en röd bandros, en av sin tants
långa kjortlar och en schal; ett par glasögon och en
stor näsduk fulländade hennes toalett och förvandlade
henne till en knubbig, rosig liten matrona.
Nan hade en krans av konstgjorda blommor, ett
par skära sidenskor, ett gult skärp, en grön
muslinskjortel och en solfjäder, bestående av fjädrar ur
dammvippan, samt slutligen, såsom höjden av förfining, en
luktvattensflaska utan luktvatten.
— Jag är dotter, därför får jag lov att vara riktigt
fiffig, och jag måste sjunga och dansa och tala mera
än du. Mödrarna hälla blott i te och se vördiga ut,
som du vet.
En plötslig, mycket högljudd knackning på dörren
kom mrs Smith att kasta sig på en stol och fläkta
sig häftigt med solfjädern, medan hennes dotter satt
rak som en spik och försökte antaga en alldeles lugn
och »värdig» min. Lilla Bess, som var där på besök,
spelade rollen av tjänsteflicka och öppnade dörren, i
det hon med ett småleende sade:
— Tom in, gemelmän, allt ä fädit.
Högtiden till ära buro gossarna höga
papperskragar, stora svarta hattar och handskar av alla färger
och ämnen, ty dem hade man först i sista stund
kommit att tänka på, och ingen enda gosse hade ett
maka par.
— God dag, nådig fru, sade Demi med djup bas,
i vilken tonart han hade så svårt att hålla sig uppe,
att han endast kunde yttra korta meningar.
De skakade hand med varandra och satte sig sedan
ned, varvid de på en gång sågo så lustiga och
allvarsamma ut, att herrarna med åsidosättande av alla
anständighetens fordringar höllo på att kikna av skratt
på stolarna där de sutto.
— Nej, skratta inte! ropade mrs Smith mycket
bedrövad.
— Du får aldrig komma hit mer, om du bär dig
åt så, tillade miss Smith, i det hon slog till mr Banks
med luktvattensflaskan, emedan han skrattade
högljuddast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>