Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv, och de voro en verklig ögonfägnad. Jag
hemställer till vilket fruntimmer som helst, om det icke
är hårt, att ett dussin läckra bakelser tillagade av mjöl,
salt och vatten och med ett stort russin mitt på vart
och ett och mycket socker över alltsammans skulle
röjas ur vägen med »ett enda obarmhärtigt hugg»?
— Du har knipit dem, Tom, jag är säker på, att
du gjort det, utbrast den förnärmade värdinnan, i det
hon hotade Tom med mjölkkruset.
— Nej, det har jag inte.
— Jo, det har du.
— Det passar sig inte att motsäga, sade Nan, som
hastigt åt upp gelén, medan striden pågick.
— Giv dem tillbaka, Demi, sade Tommy.
— Det är osanning, du har dem i din egen ficka,
skrek Demi, förbittrad över den ogrundade
beskyllningen.
— Låt oss taga dem från honom. Det är riktigt
en skam att komma Daisy att fälla tårar, förklarade
Nat, som fann sin första bal mera livad, än han
föreställt sig.
Daisy grät redan, och Bess såsom en trogen
tjänarinna blandade hängivet sina tårar med sin
matmors och förklarade allt vad gossar heter för en
»förfärlig pest». Under tiden rasade en het strid mellan
herrarna, ty då skuldens två försvarare rusade på
fienden, förskansade sig denne bakom ett bord och
slungade på dem de stulna bakelserna, vilka kastvapen
gjorde ganska god verkan, enär de voro hårda som
blykulor. Så länge ammunitionen räckte, höll sig den
belägrade, men i samma ögonblick den sista bakelsen
flög över bröstvärnet, blev boven gripen, drogs
tjutande ur rummet och kastades handlöst ut på
förstugugolvet. Segervinnarna återvände därpå glödande av
segerfröjd, och medan Demi tröstade den stackars mrs
Smith, upptogo Nat och Nan de kringströdda bakelserna,
lade vart russin tillbaka i sitt hål och ordnade dem på
fatet så, att de verkligen sågo nästan lika bra ut som
förut. Men deras gloria hade vikit från dem, ty sockret
var borta, och ingen hade lust att äta dem, efter den
förnedring de undergått.
— Jag tror, det är bäst vi gå, sade Demi
plötsligen, då tant Hannas röst hördes på trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
