Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vardera sidan om fönstret voro rader av hyllor,
färdiga att mottaga de rariteter, som framdeles kunde
upptäckas. Dans höga skåp stod framför den stora
porten, som tillspikades, enär den lilla porten uteslutande
skulle begagnas. På skåpet stod en kuriös indiansk
avgud, mycket ful, men mycket intressant; mr
Laurence den äldre hade översänt den tillika med en
kinesisk djonk för fulla segel, som hade en
framstående plats på det långa bordet mitt i rummet. Överst,
gungande i en ring, och seende ut, som om hon varit
levande, hängde Polly, som, efter att hava dött i en
framskriden ålder, blivit omsorgsfullt uppstoppad och
nu av mrs Hanna förärades åt museet. Väggarna voro
prydda med alla möjliga saker. Ett ormskinn, ett stort
getingbo, ett snöre med fågelägg, kransar av grå mossa
från södra Amerika och en knippa bomullshylsor. De
döda flädermössen hade en särskild plats, och
sammaledes ett stort sköldpaddskal ävensom ett strutsägg,
en storartad gåva av Demi, som erbjöd sig att,
närhelst de så önskade, förklara dessa sällsynta
märkvärdigheter för besökande. Stenar funnos i sådan
mängd, att det var omöjligt att mottaga dem alla, varför
endast några få uppradades bland snäckorna på
hyllorna och de övriga uppstaplades i vrårna, för att vid
tillfälle undersökas av Dan.
Var och en var angelägen om att giva något, till
och med Silas, som skickade hem efter en uppstoppad
vildkatt, som han dödat i sin ungdom. Den var
tämligen maläten och solkig, men på en lång kloss och
med bästa sidan vänd framåt gjorde den en utmärkt
effekt, ty de gula ögonen glodde och munnen grinade
så naturligt, att Teddy vid anblicken av densamma
skälvde i hela sin lilla kropp, då han kom för att
lägga det käraste han hade, en kokong, på vetenskapens
altare.
— Är det inte vackert? Jag kunde aldrig föreställa
mig, att vi hade så många märkvärdiga saker. Jag
gav det där; ser det inte bra ut? Vi kunde få in
en vacker summa, om vi toge betalt för att låta folk
se det.
Detta sista förslag framställdes av Jack under det
allmänna samtal, som pågick, medan familjen beskådade
rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
