Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad han kunde hava tillagt, vet jag icke, ty
orden hade knappast kommit ur hans mun, förrän en
lång arm bakifrån tog honom i kragen och slungade
honom hals över huvud över muren, så att han föll
pladask mitt i bäcken.
— Säg om det en gång till, och jag skall doppa
dig, så att du inte kan öppna ögonen! skrek Dan
och såg ut som kolossen på Rhodos, där han stod
med en fot på vardera sidan om den smala strömmen,
och glodde på den illa bekyttade ynglingen i vattnet.
— Det var endast på gyckel, sade Ned.
— Du är själv en luver, efter du söker bringa
Nat i trångmål. Låt mig komma på dig därmed en
gång till, och jag skall ge dig ett kallbad i strömmen.
Stig upp och packa dig av, röt Dan utom sig av
förbittring.
Ned flydde drypande, och hans plötsliga sittbad
gjorde honom uppenbarligen gott, ty han var efter den
betan mycket aktningsfull i sitt beteende mot de båda
gossarna och tycktes hava lämnat sin nyfikenhet kvar
i bäcken. Då han försvunnit, hoppade Dan över muren
och fann Nat liggande utsträckt på marken, liksom
alldeles uttröttad och överväldigad av sina lidanden.
— Han kommer ej att förtreta dig mer, skulle jag
tro. Gör han det, så låt mig bara veta det, och jag
skall nog ta hund ur honom, sade Dan, försökande
att lugna sig igen.
— Jag bryr mig just inte mycket om, vad han
säger om mig själv, svarade Nat sorgset, men jag tål
inte, att han går löst på dig.
— Hur vet du, att han inte har rätt? frågade Dan,
i det han vände bort ansiktet.
— Vad, i fråga om penningarna? utropade Nat med
förskrämd min.
— Ja.
— Men jag tror det inte; du frågar inte efter
pengar; allt vad du behöver är dina gamla skalbaggar
och tocke där, sade Nat och skrattade, som om han
ansett det alltför otroligt.
— Jag behöver ett fjärilsnät lika mycket som du
en fiol; varför skulle jag inte stjäla för att få min
önskan uppfylld, likaväl som du? sade Dan, alltjämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
