Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på fötterna, förlorade sitt tag och föll tungt ned på
marken.
— Jag har inte gjort mig illa, om en stund är allt
bra igen, sade han, sittande upprätt litet blek och yr,
medan gossarna, fulla av beundran och oro, skockade
sig omkring honom.
— Du är en hederspascha, och jag kan inte säga,
hur förbunden jag är dig, utbrast Jack erkännsamt.
— Ingenting att tacka för, mumlade Dan, i det han
långsamt reste sig.
— Jo, det är det, och jag vill skaka hand med dig,
ehuru du är... Ned undertryckte det skymfliga ordet,
som svävade honom på tungan, och räckte fram
handen, tyckande, att detta var ett mycket vackert drag
å hans sida.
— Men jag vill inte skaka hand med en luver,
sade Dan och vände honom ryggen med en föraktlig
blick, som kom Ned att erinra sig bäcken och retirera
med en skyndsamhet, som var ingenting mindre än
hedrande.
— Kom hem, gamle gosse, jag skall stödja dig,
sade Nat och gick bort med Dan, låtande de andra
stanna kvar för att språka om hans bedrift, undra
på, när han skulle »sadla om» samt önska, att
Tommys fördömda pengar varit i Jericho och inte
förorsakat en sådan uppståndelse.
Då mr Bähr kom in i skolan följande morgon, såg
han så lycklig ut, att gossarna undrade, vad som hänt
honom, och verkligen trodde, att han inte var rätt slug,
då de sågo honom gå rakt fram till Dan, taga honom i
båda händerna, skaka dem duktigt och säga i ett enda
andedrag:
— Jag vet nu, hur allt hänger ihop, och jag ber
dig om förlåtelse. Det var likt dig att göra som du
gjorde, och jag håller av dig därför, ehuru det aldrig
är rätt att tala osanning ens för en väns skull.
— Vad är det! skrek Nat, ty Dan sade icke ett
ord, utan lyfte blott upp huvudet, som om en börda
fallit från hans skuldror.
— Det var inte Dan, som tog Tommys pengar;
mr Bähr rent av framskrek dessa ord, så glad var han.
— Vem var det? utropade alla gossarna i korus.
Mr Bähr pekade på en tom stol, och varje öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
