Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Så låt dem dö då; jag är trött på att pyssla
om barnungar, och jag ämnar leka med gossarna, de
behöva mig för att se om sig, genmälde fruntimret
med den starka karaktären.
Daisy visste ingenting om kvinnans rättigheter;
hon tog helt lugnt vad hon var i behov av, och ingen
bestred hennes anspråk, emedan hon aldrig företog
något, som hon icke kunde gå i land med, utan
omedvetet gjorde bruk av den oemotståndliga makten av
sitt eget inflytande för att av andra få sig tillerkänd
någon förmån, till vilken hon bevisat sig vara
berättigad. Nan försökte allt möjligt, utan att låta
avskräcka sig av de ohyggliga dumheter, hon begick,
samt pockade högljutt på att få göra allt, vad
gossarna gjorde. De skrattade åt henne, knuffade undan
henne och protesterade mot hennes inblandning i deras
angelägenheter. Men hon lät icke kväsa sig, och hon
yrkade på att bliva hörd, ty hennes vilja var stark,
och hon hade en reformators eldiga själ. Mrs Bähr
sympatiserade med henne, men försökte stävja
hennes obändiga frihetssinne, i det hon visade henne, att
hon måste giva sig litet till tåls, lära sig
självbehärskning och vara i stånd att draga nytta av sin frihet,
innan hon fordrade densamma. Det fanns ögonblick,
då Nans hjärta veknade och hon medgav detta, och
de inflytelser, under vilka hon stod, började
småningom göra sig gällande. Hon förklarade icke längre,
att hon ville bliva lokomotivförare eller grovsmed, utan
slog sig på lantbruk och fann däri en utväg att giva
luft åt all den energi, som låg förborgad i hennes
livliga lilla kropp. Helt och hållet tillfredsställde det
henne dock icke, ty hennes salvia och mejram voro
döda ting och kunde icke tacka henne för hennes
omtanke. Hon behövde något mänskligt att älska,
arbeta för och beskydda och var aldrig lyckligare, än
då de små gossarna kommo till henne med sina
sönderskurna fingrar, knölar i huvudet eller blånor på
lemmarna för att »lagas». Då mrs Hanna såg detta,
föreslog hon, att hon skulle lära sig att göra det efter
konstens regler, och madam Hummel fick sig en
skicklig lärjunge i att förbinda, plåstra och lägga på
omslag. Gossarna begynte kalla henne doktor Vildhjärna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
