Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu skall jag tala om för dig en hemlighet,
begynte Tommy, pösande av stolthet över den viktiga
nyhet, han hade att berätta.
— Berätta på då, svarade Nat, önskande att han
tagit med sin fiol, ty det var så skuggigt och lugnt där.
— Välan! Vi kamrater språkade om det sista
intressanta fallet av juridisk överbevisning, sade Tommy,
citerande på måfå efter ett tal, som Frans hållit i
klubben, och jag föreslog, att vi skulle giva Dan
någonting såsom upprättelse, för det vi misstänkt honom,
för att visa vår aktning och så vidare, förstår du —
någonting vackert och nyttigt, som han alltid kunde
begagna och vara stolt över. Vad tror du vi valde?
— Ett fjärilsnät; han vill så gruvligt gärna ha ett
sådant, sade Nat och såg lite flat ut, ty han tänkte
själv skaffa honom ett sådant.
— Nej, kära du, det skall bli ett mikroskop, ett
riktigt gentilt, med vilket man kan se tockna där
»choser» — vad heta de nu igen? — i vattendroppar,
och stjärnor och myrägg, och Gud vet vad inte allt.
Blir det inte en riktigt rar present? sade Tommy, som
icke tycktes hava riktigt klart för sig skillnaden mellan
ett mikroskop och ett teleskop.
— Storståtligt! Ack, jag är så glad! Men kommer
det inte att bli bra dyrt? utropade Nat, märkande,
att man efter förtjänst började uppskatta hans vän.
— Ja, naturligtvis blir det det; men vi skola alla
giva något bidrag. Mitt namn står främst på listan
för mina fem dollars, ty om någonting alls skall göras,
skall det göras på ett storartat sätt.
— Vad? Alltsammans? Jag har aldrig sett en så
ädelmodig pojke, som du är, sade Nat med ansiktet
strålande av uppriktig beundran.
— Ja, ser du, jag har haft så mycken förtret av
min förmögenhet, att jag är trött på den och icke
ämnar att spara något mera, utan giva bort allt så
småningom, och då skall ingen avundas mig eller stjäla
från mig något, och jag skall inte misstänka folk och
leva i ständig oro för de välsignade pengarna, svarade
Tommy, på vilken en millionärs oro och bekymmer legat
som en tung börda.
— Skall mr Bähr tillåta dig det?
— Han tyckte, att det var en ypperlig idé och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
