Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men jag svär ibland och kunde säga honom
någonting, som gjorde honom skada. Jag skall inte
göra det med avsikt, men det kunde undslippa mig,
just såsom »fan» undslapp mig för några minuter sedan,
sade Dan, ivrig att göra sin plikt och bekänna sina
fel för henne.
— Jag vet, att du försöker att icke säga eller göra
något, som kunde skada den lille gossen, och
härvidlag tror jag, att Demi skall hjälpa dig, emedan han
är så oskyldig och förståndig på sitt eget lilla vis
samt har, vad jag försöker ingiva dig, min vän. —
goda grundsatser. Det är aldrig för tidigt att försöka
inplanta dem hos ett barn, och aldrig för sent att
utveckla dem hos den mest vanvårdade fullvuxna
människa. Ni äro ännu endast gossar, ni kunna hjälpa
varandra ömsesidigt. Demi skall omedvetet styrka din
sedliga känsla, och du skall styrka hans sunda
förstånd, och jag skall hava den tillfredsställelsen att hava
hjälpt er båda.
Ord kunna icke uttrycka huru glad och rörd Dan
blev över detta förtroende och beröm. Ingen hade
någonsin förr hyst förtroende till honom, ingen hade
någonsin brytt sig om att upptäcka och vårda det
goda hos honom, ingen hade någonsin anat, huru mycket
gott låg förborgat hos den fattige gossen, som med
stora steg höll på att gå sin undergång till mötes och
dock så livligt kände och så högt uppskattade
människors deltagande och hjälp. Ingen ära, han hädanefter
kunde förvärva, kunde någonsin bliva hälften så
dyrbar för honom som rättigheten att meddela det barn,
han mest högaktade, sina få dygder och sitt lilla
kunskapsförråd; och ingen starkare tygel kunde påläggas
honom än den oskyldige följeslagare, som anförtrotts
åt hans vård. Han fann nu mod att meddela mrs Hanna
den överenskommelse, han redan uppgjort med Demi,
och det fägnade henne, att första steget redan på ett
så naturligt sätt var taget. Allt tycktes samverka till
Dans bästa, och hon var glad på hans vägnar, emedan
det tycktes vara en kinkig sak; och dock, sedan hon
fortsatt sina bemödanden med fast tro på möjligheten av
en förbättring även hos vida äldre och mera förhärdade
personer än han, hade denna snabba och löftesrika
förändring inträtt för att uppmuntra henne. Han insåg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
