Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste giva det där, och Tommy vinkade häftigt och
gjorde en kikare av sina fingrar.
— Kors bevara mig, det glömde jag alldeles. Nu
är det din tur, Tommy, och mr Bähr dök åter ned
på sin stol, medan alla gossar, utom Dan, av någon
okänd anledning sågo mycket uppspelta ut.
Nat, Tommy och Demi lämnade rummet och
återkommo hastigt med en liten röd marockängsask,
prunkande på mrs Hannas bästa silverbricka. Tommy hade
för tillfället inlärt ett prydligt och rörande tal, men
när stunden kom, föll det honom helt och hållet ur
minnet, och han sade blott detta, som kom rakt ur
hans goda, barnsliga hjärta:
— Se här, gamla gosse, vi ville alla giva dig
någonting såsom ett slags ersättning för vad, som hände
för en tid sedan, och för att visa dig, hur mycket
vi hålla av dig, för det du är en sådan hedersknyffel.
Håll till godo, och måtte det göra dig mycket nöje.
Dan var så överraskad, att han endast kunde bliva
lika röd som den lilla asken och mumla: — Tackar,
gossar! medan han fumlande öppnade den. Men när
han såg, vad som var i den, klarnade hans ansikte, och
fattande den skatt, han så länge önskat sig, sade han i
en så hänryckt ton, att var och en kände sig fägnad,
ehuru ordalagen voro allt utom valda:
— Det var kuku! Ja, gossar, ni ä ena riktiga
kronor, som skänker mig detta; det är just vad jag
har önskat mig. Räck mig din tass, Tommy!
Många tassar räcktes och skakades hjärtligt, ty
gossarna voro förtjusta över att se Dan så glad samt
trängdes kring honom för att skaka hand med honom
och utbreda sig över gåvans skönhet. Mitt under detta
glada pladder sökte Dans blick mrs Hanna, som stod
utanför gruppen och av allt hjärta fröjdade sig åt
uppträdet.
— Nej, jag har ingenting att göra därmed.
Gossarna ha gjort upp alltsammans på egen hand, sade
hon, besvarande den erkännsamma blick, som tycktes
tacka henne för denna lyckliga stund. Dan smålog
och sade i en ton, som endast hon kunde förstå:
— Det är ni i alla fall, och banande sig väg
genom skaran, räckte han handen först åt henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
