Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Silas, som blivit invigd i hemligheten, skrattade
som en stor skolpojke.
— Nu komma de; jag hör Emil vråla »landkrabbor
ni, i maklig ro», vi måste således skynda och kläda
oss, skrek Nan, och uppför trapporna rusade de i stor
brådska.
Gossarna kommo hemtraskande med en aptit, som
skulle bragt den stora kalkontuppen att darra, om han
icke överlevat all fruktan. Även de drogo sig undan
för att kläda sig, och en halvtimmes tid pågick ett
tvättande, borstande och pyntande, som skulle gjort
varje renlig husmoder gott i hjärtat att se. Då
klockan ringde, defilerade en skara gossar med friska
ansikten, spegelblankt hår, rena skjortkragar och
söndagströjor in i skolrummet, där mrs Hanna i sin enda
svarta sidenklänning och en bukett av sina
älsklingsblommor — vita prästkragar — i barmen, satt vid övre
ändan av bordet och »såg ståtlig ut», som gossarna
plägade säga, så ofta hon tog på sig sina
helgdagskläder. Daisy och Nan voro så brokiga som en
blomsterrabatt i sina nya vinterklänningar med lysande
skärp, och med band i håret. Teddy var bländande
att skåda i sin karmosinröda merinoblus och sina bästa
knäppkängor, som lika mycket togo hans
uppmärksamhet i anspråk och förbryllade honom, som mr Toot[1]
hans manschetter vid ett dylikt tillfälle.
Då mr och mrs Bähr blickade på varandra från
den ena ändan av det långa bordet till den andra,
med dessa lyckliga ansikten på vardera sidan, höllo de
en liten tacksägelse för sig själva, dock utan att säga
ett ord, ty det. ena hjärtat sade åt det andra: vårt
verk har haft framgång, låtom oss vara tacksamma
och fortsätta.
Skramlet av knivar och gafflar hindrade någon
synnerlig konversation att komma till stånd för ett par
minuter, och Mary Ann med en storartad, skär bandros
i håret »flög omkring», delade ut tallrikar och slevade
ut sås. Nästan var och en hade givit sitt bidrag till
festen, så att middagen var synnerligen intressant för de
ätande, som under uppehållen fördrevo tiden med
omdömen om sina egna alster.
— Om det här inte är god potatis, så har jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
