Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7.
Det kunde nu hända, att någon funne det
egendomligt, att vi icke skulle kunna minnas intuitivt,
hvad vi dock ha i minnet och därur kunna framdraga.
Man känner sig måhända tveksam inför detta
påstående, och jag vet hur böjd man i allmänhet är för att
skrifva den berörda oförmågan på känslans räkning:
vi minnas, menar man, nog detsamma i ena stunden
som i andra, men det är känslan som än är med och
än är borta. Och likväl behöfva vi blott hämta några
data ur minnets psykologi för att finna, att det
verkligen är erinringsförmågan som emellanåt brister; att
känslan då också slocknar är både naturligt och
obestridligt.
Man har sedan länge gett akt på, att icke alla
människor hafva lika lifliga, d. v. s. tydliga och
fullständiga minnesbilder. Åtskilliga filosofer ha samlat
uppgifter härom. Det har konstaterats, hvad litet
hvar af sig själf kunde förmoda, att några personer
hafva lifligare bilder, andra blekare. Somliga se
en person i föreställningen liksom lifslefvande
framför sig, tänka sig honom i en viss situation, t. ex.
vid ett gathörn, medan vinden tar i rockskörten. För
min del tror jag, att dessa situationer icke alltid äro
reproduktioner af någon verklig situation, utan ofta
fantasibilder. När en bild skall dragas upp i
medvetandet, har den hos somliga personer en omotståndlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/poesilogik/0017.html
