Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den en skenbar sanning, som äkta en skenbar
osanning.
Som ett slags sällskapslek kan den förra vara god
nog. Den kan spraka kvickhet. Det är nog då, om
man ett ögonblick kan njuta af en djärf, trotsig
sammanställning. Man räknar icke så noga med om den
icke tål det närmare skärskådandet. Den ser ut som
en sanning ett litet ögonblick, och mer begär man
icke. Men den behöfver gerna en tillsats af
uppsluppenhet eller skämtlynne för att ej bli tråkig. »Om
människor visste, hur hälsosam konjak är, skulle de dricka
sig ihjäl» — detta är ingen äkta paradox, men man
får ge akt på ej blott det paradoxala utan äfven det
komiska i den; det samma typiskt komiska, som Kant
fann i »en knif utan skaft, på hvilken bladet saknas».
Den äkta paradoxen skall vara helt och hållet
sann, sen man förstått den rätt. »Mitt bref har
blifvit långt — jag hade ej tid att skrifva ett kortare»;
detta är i grunden sannt, emedan ett kortare bref kan
ta längre tid. Liksom en afhandling, om den skrifves
ner, innan ämnet har hunnit nog klarna, ofta blir så
mycket bredare. Så är ock följande paradox i Ibsens
»Peer Gynt» sann: »Åt vere sig selv er sig selv at
döde»; samma sanning som i bibelns ord uttryckes
sålunda: »Hvilken som lefver, han skall död varda».
Att det skenbart orimliga i en paradox vid
närmare eftertanke kan visa sig sannt, beror därpå, att vi
vant oss vid att betrakta begrepp som oskiljaktiga, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
