Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan tänka något af dessa begrepp utan att i sin
introspektion ha ett schema.
Men något helt annat är det, att vi både kunna
och äro nödgade tänka oss, att något finns, som ej
motsvaras af någon sinnlig analogi. Detta vill just
Fichte visa rörande friheten — det begrepp som
Eucken i det anförda yttrandet ansåg ej kunna
åskådliggöras genom en sinnlig analogi. Friheten faller
enligt Fichte alldeles utanför den rumstidliga
fenomenvärlden. Så snart vi tänka oss frihetsakten som ett
led i tiden, blir den en motsägelse. För så vidt som
Euckens yttrande vill säga detta, innebär det en
metafysisk sanning. Men af denna gör Eucken en felaktig
metodologisk tillämpning. Ty för att visa, att
frihetsakten ej är jämförlig med något sinnligt schema,
behöfver man demonstrera med tillhjälp af sinnliga
analogier. Så gör Fichte. Hans deduktion inbjuder
öfverhufvud till grafisk konstruktion. I hans satser om
jaget, som sätter sig själf eller som mot sig sätter ett
icke-jag, är det sinnliga schemat så tydligt, att
nybörjaren icke ser något annat, utan ser hela denna
sättningsscen något väl konkret; och detta därför, att
schemat egentligen ej blifvit tydligt nog — det är
alltför schematiskt för att utan egen eftertanke återge
de akter det betecknar.
Det är också i enlighet härmed som Fichte i
sina förut omtalade »Reden an die deutsche Nation»
lägger en sådan vikt på, att vi skola vara medvetna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
