Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till goda själars plåga fått.
Och skönhet endast att bedraga.
O! kan jag dessa tårar se,
Och känna detta bröst sig håfva,
Och njuta denna stund — och bäfva?
Och/dessa eder, kunna de
På dina läppar endast sväfva.
Ja, du är qvinna — från dig skild
Hvad djupa suckar skall jag sända?
Kanske min ömhet blef förspilld —
En liten tid — och ren min bild
Är ur ditt hjerta ryckt kanhända.
Snart afund lyckas att din vän
Med egennyttans dikter svärta;
Hvad dystra aningar! hvad smärta!
Ännu en gång, att skingra den,
Tryck mig, Camilla! till ditt hjerta.
Om guld och höghet värde får
På sjelfva min Camillas sinne;
Om oskulden af mina år,
Min dygd och denna Ömhets-tår
Än blef förlorad för ditt minne;
Om du, bedragen, flygtig, s,vag,
Din vän åt sina plågor lemnar:
Mitt bröst dig ej förbanna ämnar;
Men räds, Camilla! — räds en dag
Att mig ditt eget hjerta hämnar.
O gif, att jag ej ångra får
Det löfte mig ditt hjerta gjorde,
Att ensam, från min ungdoms vår
Intill min lefnads sista år(
Camilla den regera borde.
Men timman nalkas — o farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
