Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En rikare friares helsning du far,
Och han får mitt rum vid din sida."
“Tyst, grymme! Tyst grymme!" var Imogines svar,
"Och upphör att orätt mig göra!
"Den heliga Jungfrnn till vittne jag tar,
“Att, lefver du; dör du! — min hand, mina dar
“Blott dig — eller ingen, tillhöra."
“Om nånsin begärets och fåfängans bud
“Mig från min Alonzo förleder;
“Mitt högmod, min falskhet, dem »träffe då Gud!
“Din vålnad hos mig, i min brudliga skrud,
“Då sätte sig, — fordre tillbaka sin brud,
“Och rycke i grafven mig neder!"
Den tappre sig slet från den sköna i gråt,
Och drog till de heliga landen;
Iden knappt årets tider följt solhvarfvet åt,
Så kom en Baron, uti lysande ståt,
Och tillböd åt Imogine handen.
Elans skänker, hans guld, hans förledande skick
Snart kommo dess eder att vackla.
Elan störde dess hjerna, han tjuste dess blick,
3ess flygtiga hjerta i snaran ban fick,
Och snart tändes bröllopets fackla.
Och nu hade Presten välsignat vårt par.
Sen dracks ur det guldprydda hornet,
Och bordet sitt öfverflöd svigtande bar,
Och löjen och skämt gåfvo lif åt en hvar,
lär — tolfslaget dånar från tornet.
>å, hos Imogine, först med häpnad blef spord
In fremmande sitta obuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
