Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
860
SKALDENS ÖDE.
Uti lifvets nakna Ocken
Skalden ensam lemnad står;
Sorgens tjocka, svarta töcken
Sväfvar kring hans krönta hår.
Då hans lyra gl&dtigt klingar,
Svarande mot nöjets röst,
Qv&fda sucken hemligt svingar
Sig ntnr hans klämda bröst.
Då han onpphörligt sträfvar
Upp till bättre väsens verld,
Gäckad han tillbaka bäfvar
Ifirån verklighetens fl&rd.
Fåfängt han på jorden söker
Sina idealers spår.
Hvaxje blick bland menskor öker
Han a* betryckta hjertas sår.
Häftigt slår hans varma hjerta
För ett hopp om faders namn;
Glömma önskar han sin smärta
I en älskarinnas famn. —
Smekad först, oc^ sen förskjuten,
Uppå lifvets ödestrand,
Glöms han, lik en blomma bruten
Af den muntra flickans hand.
Nödens ishand honom leder
På hans vandrings törnestig;
Känslans liflighet bereder
I hans inre, qval och krig.
Då hans lyra vällust klingar,
Klagar doft en inre röst;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
