Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvi skall jag väl ännu om gnidet tala?
Det låg som ringa prydnad vid dess fötter.
Hon stundom sväfvade på slottets gårdar,
1 Syriens rika silfvertyger höljd,
Och hvaije dag, som strålande gick upp,
Med nya skrudar omslöt hennes lif;
Så månen vexlar ständigt nya stjernor. —
Till fotkyss aldrig ens de högste kommo;
Till denna lycka hann blott skrudens fåll,
Och endast linnet njöt den salighet
Att se Suleicha sluten i sin famn.
Och tusen flickor, sköna såsom Houris,
Uppvakta dag och natt i hennes tjenst.
An aldrig tryckte sorgen hennes hjerta;
An aldrig stack ett törne hennes fot;
An aldrig älskad, älskade hon aldrig;
Än aldrig hon sig skänkt åt någons vilja.
Hon sof om natten, som narcissen sofver,
Och blomstrade om morgonen likt rosen.
Vid sköna silfverflickors lek och lust.
Med små gazeller på palatsets gård,
Hon obekymrad var om ödets lek.
All hennes verksamhet var fröjd och skämt,
Och hennes själ var fri från allt bekymmer,
Hvad ännu dagame för hjertat dölja,
Och hvad den digra natten alstra må.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
