Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sang alltibland
Om freminande land
Och smekte min kind med sin varma hand.
Snart pröfvade jag mina vingars par
Och stormade kring både nätter och dar.
Ju mera det hven,
Dess klarare sken
Min panna, den tiden från fåror ren.
Så minns jag — det var en midsommarnatt,
Då solen alltjemt på himmelen satt
Och glömde gå ned
Och stråleglans spred
På skyar och sjöar och berg och hed r—
Att du, Sulitelma, så underlig
Hof upp ditt öga och log mot mig,
Du vänaste mö,
Med barm utaf snö!
Då svor jag för dig att lefva och dö..
Jag kysste din hjessa, jag smekte din fot;
Fast soldrotten rodnande gnistrade hot,
Jäg vin gar ne slog
Omkring dig och log,
När Allfaders bud honom nedåt drog.
Så gick det en tid, då kom bud från far:
„Ung Ilvind skall fara, får ej bli qvar!u
Då blef jag så vred,
Yrok brakande ned i
Hvad han hade skonat på flell och hed.
Och sunnanåt drog jag med bister min,
Der mötte mig Vestan, min morfars kusin,
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
