Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Philip Creutz - Ur „Atis och Camilla“ - Atis och Camilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hit mannaåldern går och uti spegeln skådar;
Han honom evigt namn och verldens dyrkan bådar;
Allt viker för det mod, som i hans hjerta rår,
An mer: han tror sig se en evighet af år.
En yngling springer fram och uppå spegeln pekar;
Han tror sig råka der blott kärlek, fröjd och lekar.
De blyga nymfers flook till spegeln sig bege,
Att evig trohet der med evig skönhet se.
Dit Atis, full af sorg, med hopen äfven stöter;
Han kastar ögat fram och straxt Camilla möter.
Uti en hastig skymt han henne blidkad ser;
Uti en annan skymt hon re’n gudomligt ler.
Han ville skåda mer, men allt i hast försvinner,
Och han Dianas lund i dagens gryning finner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
