Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Ur „Emili eller en afton i Lappland“ - På berget och i dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om vintern äfven grön! — Och bakom den till venster
Hvad rödt der skiner fram? Ar det din kyrka? Nej!
Hon här på höjden står. Ack! prestgåln! är det ej?
Jag ser en skorsten ren, jag ser en rad af fenster,
Och löfträn framför dem med stam och ansad topp!
Ar jag i Lappland än? O trefaldt fyllda hopp!
Carl.
En boning, som din fars betjening höll’ för ringa!
Emili.
Min sköna snälla ren! se hur han andan drar,
Den arme! — Som en pust han rör sin ludna bringa.
Han flög ock framom din, i snabbhet underbar,
Lik seglet öfver sjön, utaf en stormil jagadt.
Så nådde vi i kapp, som i en riddarlek,
För natten detta berg, som utmed himlen dagadt,
Först syntes oss så när, och sen så fjerran vek.
Kom! medan här en stund de goda djuren rasta,
Låt oss till branten gå och klättra ner förut.
Se, månen röd går opp, att på vår resas slut
(Yår lefnads likne det!) en himmelsk stråle kasta.
Carl.
Du sjelf en himmelsk glans åt allt omkring dig ger
Ifrån din sköna själ. Så engeln, skickad ner,
I verldens gyllne dar, att vandrarn beledsaga,
Upplyste med sitt sken hans väg i öknens natt.
Dock, vid de mödors tyngd, du bär så lätt och gladt,
Ditt sjelfva ädelmod jag känner mig anklaga.
Emili.
Nu är jag nere ren: och nu först hisnar jag
Att se, hur jag kom ner. Så under ödets slag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
