Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Ur „Gustaf Adolf i Tyskland“ - Stormen på Felsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att skona ett lif, utrota dem, såsom ett förspel
Af det, han ärnade sjelf. På vägen skulle han Felsberg
Taga, som löf af en ridande bryts.
Af ålder, ett bergslott,
Hängde det öfver en brant, befäst af naturen allena,
Samt med femtio Svenskar, ur Horns regemente, be-
väradt.
„Ingen vall der fins, blott klippan, och inga
kanoner:
Endast med svärd och mod och armkraft skall det
försvaras !u
Sade han: „hvem vill dit?u Och de femtio valde sig
sjelfva.
Främst erbjöd sig en yngling, som, nyss inskrifven i
hären,
Sedan han boken mot svärdet förbytt, i spetsen för
femton
Hurtiga gossar, sig smög i en båt, på Odern, om
natten,
In i fiendens läger och slog, af hundra Kroater,
Några i sömn och andra i strid. De öfriga flydde.
Fram till konungen förd, han lade för honom en
fana,
Der, uti högrödt fält, örnvingarne glänste af silfver.
Såsom de femtons, förut, så nu de femtios höfding,
Stod han på borgen och såg den fiendtliga hären i
nejden
Breda sig ut, som en svallande sjö af en stigande
vårflod.
„Si, nu gäller. det!u ropte han glad: „Nu, tappre
kamrater,
Yisom, att vägen hit skall banas af döda på döda!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
