Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Till min sparf - Vaggvisa. Från Tyskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej kärleken vid ytans glitter dröjer,
Ej mättas han deraf;
Hans vällust är den tacksamhet, han höjer,
Den sällhet, som han gaf.
När du i menlös glädje pickar stilla
Den hand, du sitter på;
Belönar du ej då min vård, du lilla,
Ar du ej vacker då?
Förtroligt skall jag söka att besälla
Din lefnads snabba vår;
Och när du dör, skall på din graf jag fälla
En blomma och en tår.
(Från Tyskan.)
Sof, du min lilla, min älskling är du:
Göm dina ögons små perlor ännu.
Allt är så tyst, som i grafven det är;
Sof, och hvar fluga bortfläktar jag här.
Annu, mitt barn, är din gyllene tid;
Sedan — ack, gryr den väl aldrig så blid.
När kring ditt läger bekymren sig ställt,
Slumrar du lilla ej mera så sällt.
Englar från himmelen, täcka som du,
Sväfva kring vaggan, och le mot dig nu.
O, de besöka dig sedan också;
Men för att aftorka tårar blott, då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
