Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Elgskyttarne“ (Andra sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modigt bröto de in i den djupa skogen, och hastigt
Blefvo de tagna emot af kulor och blänkande sablar.
Ingen vek; der bröto med lugn soldaterna först fram,
Bönderna följde och ropade högt och värjde sig vrede,
Så de slogo sig sist med möda igenom och kommo
Fram till ställe och ort, men många de lemnade efter,
Träffade svårt af fiendtliga skott, och många de förde
Sårade med, bland dem den tappre korpralen Johannes,
Som, då han åtta gångor geväret laddat och åtta
Bussar förgjort, sist träffades sjelf af en kula i benet,
Och af en redlig vän blef bragt på en kärra och
räddad.
Der, i sin jämmer, glömde han ej det kära geväret;
Utan att fälla en tår och utan att klaga sin smärta
Höll han det än i sin hand, då till högqvarteret de
hunno.
Men då befallning han fick att lemna munderingen
från sig,
Räckte han sabeln lugn, och lugn bajonetten och
taskan,
Endast geväret behöll han en stund och skyldrade
sakta:
Sedan gaf han det bort och gömde sitt anlet, i tysthet
Brusten i gråt; det märkte likväl den ädle kaptenen.
Rörd i sin själ gick denne och bad generalen förunna
Gamla geväret, som lön, åt den tappre korpralen
Johannes.
Bifall fick han på bönen, och kom med geväret
tillbaka.
Sakta smällde han då den tappre på axeln och sade:
Kunde jag, käcke kamrat, ock återställa dig benet,
Likaså visst som ditt goda gevär: här tag det tillbaka,
Eg det till minne af land och af kung, som du
trogen har tjenat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
