Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Hanna“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yar det en stråle af fröjd, eller syntes det vara det
endast,
Efter i nästa minut hans blick ren brustit, hans hufvud
Sjunkit mot skuldran, och lifvet med sorger och
glädje försvunnit?
Hyddan lemnade jag med bäfvande hjerta, och tillslöt
Dörren och vågade ej, förrn redan jag nalkades hemmet,
Stanna och bedja en bön om frid för hans frälsade
ande.
Skrämmande står dock ej mer för min blick den
döende gubben,
Nej, långt mer som det minne jag får, sen jag länge
betraktat
Fjärden en sommarqväll, mot natten, då vindarne
tyna,
Solen släcker sitt ljus, och vågorna, trötta att svalla,
Sänka sig mer och mer, och bli som en spegel
omsider".
Så omtalte hon nu hur den åldrige fiskaren bortgick.
Men ren hade de nått lusteldarnas kulle, af ålder
Älskad i nejden och sökt, som ett samlingsställe, vid
sommarns
Skönaste fest; dit skyndade glad den stojande gossen,
Dit gick ynglingen stolt, och med kärlek gömd i sitt
hjerta
Flickan / och dit från sitt ensliga tjäll, långt borta i
dalen,
Blickade gubben och såg hur lågorna tändes i natten,
Glada som minnen dervid i hans eget nattliga sinne.
Tom var kullen ännu, blott högt på den sandiga
kammen
Höjde sig furor mot skyn, halfbrända, med glesnade
kronor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
