Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnaeus - Hjelteminnen - Erik Slange - De sjuttio vid Demmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur dessa, fienderna stormlikt fly?
O stannen! detta hjerta er ej hotar mer.
Det har förblödt: en trogen bild utaf
Det folk, som deri allt sitt mod, sin värma gjöt,
Att offra äfven lifvet stads beredt,
Se’n det på hjeltars vis allt annat djerft förslöst
För något, som det ansett kärlek värdt.
De sjuttio vid Demmin.
Till häst den store Gustaf Adolf steg
Och blickar gladligt på sin krigarskara;
Hvar han vill rida nu, hans mun förteg,
Men pannan tycks ej ana till att fara
Kan möta öppet eller i försåt.––––
„Tror han till kungsväg alla stigar göra,
Hvarthelst sig sorglöst sträcka må hans stråt?" —
Ett sorl af slika frågor når hans öra.
„Rid ej, o konung, nu allena ut!"
Så ljuda de alltmera höjda ropen.
„Fast sjelf ett lejon, kung, du dock till slut
Kan bli en Daniel i lejongropen".
Med dessa ord sig närmade en man,
En barsk kamrat ifrån .Claes Flemings tider;
Att tala fritt ur skägget brukte han,
Och älskade sin kung näst krig och strider.
Men kungen log och sade: jag ju vill
Till sällskap helst blott idel lejon hafva;
Det slaget räcker dock ej alltid till;
Må derför nu blott björnar med mig trafva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
