Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Vid elfmynningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur bergens klyftor välla,
Och i hvars spegel ner
Den klara stjernan ser,
Hon sände ut ditt flöde,
Att sjelf en väg sig bana,
Att skapa sjelf sitt öde
Och sjelf ett mål sig dana;
Hon gaf dig lifvets lott:
Att strida, strida blott.
I klippans hårda vagga
Du vexte upp så herrligt,
Du slog din hvita fragga
Mot fjellens dam förfärligt;
Och för din makt med hast
Den starka klyftan brast.
Hvar vår, när öfver jorden
Den sorgsna drifvan gråtit,
Du, plötsligt jätte vorden,
Din lugna brädd förlåtit
Och brottats vildt ibland
Med furan på din strand.
Sen har du, långt från fjellen,
I stilla dalar susat,
Blott svanens färd i qvällen
Din spegelyta krusat,
Och strandens blommor tyst
Din vackra hvirfvel kysst.
Och i ditt blåa öga
Sig lundens fägring målat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
