Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Kantele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Band dem hop till kransar alla,
Kransarna han sedan sakta
Lindade kring fadrens hufvud,
Runofadrens silfverlockar.
Yackert var det visst att skåda
Väpa blommor, hvita lockar,
Vårens ros och vinterns drifva,
Lifvets leende och dödens.
Och det blef en doft i skogen,
Vällukt kring den gamles panna,
Som när öfver gamla häggen
Milda majregn sakta dugga,
Kala grenar hastigt grönska,
Gröna grenar hastigt knoppas,
Knopparna slå ut i blommor,
Blommorna så ljufligt andas
Och med vällukt vinden blandas.
Deraf djupt den andre rördes
Och hans håg blef mild som majdoft.
Kantele han tog från tufvan,
Stämde de förgätna strängar
Och begynte nya runor,
Nya runor, längtansfulla,
Kärleksrika, underbara,
Himmelsblåa, silfverklara. —
Välljud gick kring hela nejden,
Som när uppå dunkla grenen
Sjunger Satakielinen,
Skumma skogar sakta susa;
Strida forsar stilla brusa,
Starka stormars tungor tystna,
Blad och blommor le och lyssna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
