- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
11

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Fröken är i kyrkan ...»

»Ja visst, jag glömde, att det är söndag i
dag. Plägar inte patron följa fröken i kyrkan?»

»Nej, patron går vanligen i högmässan, medan
fröken föredrager morgonmässan.»

»Och hur tillbringar man den öfriga dagen?»

»Hvar och en på sitt håll. Herr Gatowski
kommer ibland till middagen.»

Polaniecki erinrade sig denne Gatowski. Det
var en stor butter och obehaglig pojke, som han
känt i skolan och med hvilken han ofta slagits.

»Kommer han alla söndagar?» frågade han.

»Ja, och ibland under veckan med, isynnerhet
om kvällarna.»

»En friare!» tänkte Polaniecki.

Gossen gick, men återkom strax därefter.
Han tillkännagaf för Polaniecki, att herr Plawicki
var färdig att taga mot honom. Därpå förde han
honom genom en lång korridor till dörren af ett
rum, som låg i andra ändan af huset.

Polaniecki igenkände först icke den person,
som stod framför honom. Han erinrade sig, att
han förr sett Plawicki i dennes bästa och
kraftigaste ålder; nu återfann han honom såsom gubbe
med ett ansikte så skrynkligt som ett stekt äpple.
De små färgade, vaxade och uppstrukna spetsiga
mustascherna sökte förgäfves återgifva ett sken af
ungdom åt detta ansikte. Endast dessa triumferande
mustascher och återstoderna af ett, tyvärr,
alltför svart hår, omsorgsfullt benadt åt hvardera
sidan om pannan, voro de enda tydliga tecknen
till anspråk, som ännu icke blifvit nedlagda.

Plawicki sträckte redan båda armarna mot
honom.

»Stas! Hur mår du, käre gosse! Låt mig
omfamna dig!»

Därpå tog han den unge mannens hufvud
mellan båda händerna och tryckte det mot sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free