- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
27

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under tiden upprepade Plawicki, liksom om
han talat för sig själf:

»Maszko! Maszko! Vänta litet ... Också en
af där fjärilarna, som fladdrade kring Marie. Ja,
alldeles! Han fann inte behag för hennes ögon!
Med hvilken isande köld bemötte hon honom inte!»

Vid dessa ord reste man sig från bordet för
att gå in i salongen, där kaffet serverades.
Plawicki roade sig på Gatos bekostnad, hvilket var
ett säkert tecken till att han befann sig vid godt
lynne. Den unge björnen fördrog med tålamod
hans skämt, af kärlek till Marie ... Men hans buttra
uppsyn talade för honom i hans läppars ställe.
»Å, om det inte vore för hennes skull, hur gärna
skulle jag inke knäcka benen på den där gamle
pratmakaren!» sade han inom sig.

Medan Plawicki började lägga patience, satte
den unga flickan sig till pianot. Hennes spel erbjöd
i själfva verket ingenting ovanligt, men hennes
klara och lugna panna aftecknade sig i mycket
rena linjer öfver notställaren. Timmarna förflöto.
Solen började redan gå ned.

Man skulle kunnat säga, att Plawickis goda
lynne sjönk med solen. Flera gånger såg han på
klockan.

»Jamisz komma inte,» suckade han slutligen.

»De komma nog,» sade Marie, som sökte trösta
honom.

Han såg detta oaktadt i hvartenda ögonblick
på klockan och upprepade allt otåligare:

»Nej, nej! Jag säger dig, att de inte skola
komma.»

Efter en timmes förlopp kände hans oro icke
längre några gränser.

»En olycka har händt,» förklarade han med
graflik röst.

Polaniecki, som stod bredvid Marie, hörde
henne halfhögt mumla:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free