- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
40

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vecken af sin nattrock, och stödde sig med
handen mot stolsryggen, liksom för att låta sitt
onaturliga barn förstå, att han var nära att duka under
för sin starka sinnesrörelse.

Hvad henne, det stackars barnet, angick, så
kommo tårarna i hennes ögon. Orörlig och tyst
kämpade hon några ögonblick mot de snyftningar,
som voro nära att kväfva henne.

»Förlåt, kära pappa,» mumlade hon slutligen
och lämnade därpå sin far utan att yttra något
mera.

En kvarts timme därefter inträdde Polaniecki
i sin ordning till gubben, rof för en förargelse,
som han fåfängt sökte behärska.

Plawicki bjöd honom taga plats på en stol
midt emot sin egen och lade därpå sin hand på
hans knä med en hos honom vanlig åtbörd.

»Du skall väl inte tända eld på mitt hus,
min Stas? Du vill väl inte heller mörda mig,
din gamle onkel, som öppnat sina armar för dig?
Du vill väl inte göra min stackars Marie faderlös
heller?»

»Nej,» svarade Polaniecki i samma tillgjordt
uppstyltade ton; »jag tänker inte strypa er eller
tända eld på ert hus eller göra er fröken dotter
faderlös. Låt bli de där stora orden. Det är
inte på det sättet, som man på allvar talar om
affärer.»

»Må vara,» invände den gamle sprätten,
förargad öfver att se sin vältalighet så ovärdigt
misskänd. »Kom emellertid ihåg, att du var vår gäst,
denna gamla bonings kära gäst, medan du ännu
var barn.»

»Ja visst! Jag var er gäst, därför att min
mor förde mig med sig, och min mor besökte er,
därför att ni inte betalade henne hennes räntor.
Det är den enkla, rena sanningen, efter som ni
tvingar mig att säga er den! Våra familjeförbindelser
hade ingenting att göra med den saken,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free