Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mor lämnade mig tolf tusen rubel. Jag erkänner,
att jag är skyldig dig tjugufyratusen. Detta är
det resultat, som ernåtts ... Och du, Stas, skall
du löna mig med otacksamhet?»
Ett ögonblick rådde djup tystnad; slutligen
svarade den unge mannen lugnt:
»Min käre onkel, värdigas — därom ber jag
er — inte anse mig dummare än jag är. I dylika
nät låter jag aldrig fånga mig! Ni erkänner, att
ni är min gäldenär för en summa af tjugufyra
tusen rubel ... Hvar äro de? Det är allt hvad jag
begär. De vackraste tal i världen kunna inte
förändra en så enkel sak.»
»Och jag,» svarade Plawicki med en blandning
af högdragenhet och värdighet, »jag ber dig
visa dig mera tålig och mera sansad.»
»Jag har haft den äran säga er, att jag har
en bolagsman. Denne bolagsman bör om en
månad insätta tolftusen rubel i ett företag, hvarom
vi kommit öfverens och till hvilket vi uppgjort
planen. Jag måste således också inbetala en lika
stor summa. Är detta klart? Förundra er för den
skull inte, att, efter två års fåfäng brefväxling och
onyttiga förhandlingar, mitt tålamod omsider tagit
slut!»
Plawicki tycktes eftersinna med båda armbågarna
stödda mot skrifbordet och hufvudet i händerna.
I hela hans hållning låg emellertid något
teatraliskt, och hans nevö gaf akt på honom med
stigande ovilja.
»Är han en skälm eller en egoist, till den
grad förblindad af egenkärlek, att godt och ondt
endast finnes till i den mån det öfverensstämmer
med hans personliga bekvämlighet?» tänkte han.
Herrn till Krzemien behöll emellertid samma
tankfulla och tysta ställning.
»Förlåt, att jag stör er,» envisades Polaniecki,
»men jag skulle oändligt gärna vilja veta hvad
jag har att hålla mig till?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
