Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Min fröken,» sade han plötsligt, »jag vet,
huru mycket ni var fäst vid ert fäderneärfda gods
och det är ändå jag, som bidragit till att aflägsna
er från detsamma. Tillåt mig då, med all den
ärlighet, som jag aldrig skall bortlägga, försäkra
er, att jag ångrar det oändligt. Jag kan inte ens
till mitt försvar åberopa en öfvergående nervös
upphetsning. Nej, jag lydde i stället en förutfattad
föresats. Och denna föresats var elak och dum.
Mitt fel är för den skull så mycket svårare, och
därför anropar jag er om förlåtelse!»
Han hade stigit upp, då han sade detta.
Hans kinder glödde. Sanningen talade ur hans
blixtrande ögon. Men ack! Hans ord väckte intet
genljud i Maries hjärta. Han ägde en alltför ytlig
kännedom om kvinnorna för att ha klart för sig,
att deras omdömen alltid bero af flyktigheten eller
varaktigheten af de intryck de erhålla. Allt kan
efter deras tillfälliga sinnesförfattning gå och gälla
för rent guld eller blott vanligt skiljemynt; allt
kan se sig tolkadt på olika sätt till godt eller
ondt; allt kan betraktas såsom rättvist eller
orättvist. Den man, som är nog olycklig att i en
kvinnas hjärta väcka en känsla af illvilja, skall
aldrig finna nåd för henne. Beröfvad alla
egenskaper och alla dygder, skall han för henne aldrig
äga vare sig uppriktighet, eller höga sträfvanden,
eller god uppfostran, eller ädelmod, eller rättvisa.
Efter försäljningen af Krzemien och Maszkos
besök, hvars hemliga syften hon anat, hyste Marie
en känsla af agg till Polaniecki. Också tog hon
illa upp hans förklaringar. Hvad var han då för
en man, som betecknade såsom elakt och dumt
hvad han kort förut ansett billigt och nödvändigt?
Alla hennes minnen, alla hennes missräkningar,
alla hennes sorger sammanflöto till en bitterhet,
som måste förgifta det sår, som ännu blödde i
hennes hjärta. Det föreföll henne, som om
Polaniecki funne ett grymt nöje i att plåga henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
