Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvar har ni gjort af den gode professorn?
Har han rest till Italien?» frågade Polaniecki.
»Nej, har han kommit tillbaka med oss, men
stannade på vägen vid Vår Fru af Czestochowa!»
»Han mår bra?»
»Mycket bra.»
Den lilla flickan gaf sin vän en lång blick.
»Men ni, herr Stas, ni har magrat, är det inte
så, mamma?»
»Jo, det är sant,» sade fru Emilia, »ni ser
sjuk ut; hvad fattas er?»
Polaniecki var verkligen blek efter gårdagens
själsskakningar och en sömnlös natt. Dessutom
såg han midt emot sig, lugn och leende, den, som
vållat honom hans sömnlöshet. Men han skyllde
på den oro hans affärer orsakade honom, det
arbete han måste ålägga sig, och under dylikt
samtal stannade de snart utanför fru Emilias port.
Medan Litka och hennes mor befriade sig från
sina kappor och hattar, befunno sig Polaniecki och
Marie ett ögonlick ensamma med hvarandra.
»Fru Emilia är, skulle jag tro, er närmaste
bekanta här?» frågade den unge mannen.
»Ja, jag har ingen närmare eller kärare.»
»Vi ha också alla ett stort behof af godhet
omkring oss, och fru Emilia är så god! Jag t. ex.
betraktar hennes hus nästan som mitt hem. Då
hon och hennes dotter resa bort, är Warschau
endast en öken för mig.»
Och med en viss oro i sin röst tillade han:
»Dessutom gläder jag mig åt deras återkomst
för det nöje ni själf måste känna. Hädanefter
skall det finnas ett band mellan oss, en upphöjd
och ren känsla, i hvilken våra själar enstämmigt
kunna vibrera.»
Åter fäste han sina ögon på henne, men denna
gång med en stum bön. Hans blick betydde: »Det
lif jag för är outhärdligt; gif mig er hand till
tecken att ni förlåter mig och glömmer; var, också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
