- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
147

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emot hvarandra, med pistolpiporna riktade rakt
upp i luften.

Gatowski andades häftigt, röd af kölden, med
istappar i mustascherna. Uttrycket i hans ansikte,
hans hela hållning, allt förrådde, att han lydde
det tvång, han ålade sig, att han höll sig tillbaka
med uppbjudande af hela sin viljekraft och att
han, om han fått följa sin naturliga instinkt, skulle
rusat på sin motståndare för att slå ned honom
med pistolkolfven eller knytnäfvarna. Maszko, som
först låtsade vara okunnig om hans närvaro, fäste
nu på honom en blick, som uttryckte hans hat och
förakt. Hans kinder glödde.

»Han skall döda den där lunsen, som man dödar
en galen hund!» tänkte Polaniecki.

De tre lystringstecknen hördes och på samma
gång af bröto två skott den djupa nyårsfriden.
Därpå vände sig Maszko till Kresowski och sade.

»Var så god och ladda om pistolerna!»

Vid hans fötter syntes emellertid på snön en
blodfläck.

»Ni är sårad!» inföll doktorn och skyndade
fram till honom.

»Kanske ... Var så god och ladda om!»

Då han sade dessa ord, vacklade han. Kulan
hade träffat honom ofvanför knäskifvan.

Duellen afbröts. Endast Gatowski förblef
liksom fastnaglad på sin plats med vidt uppspärrade,
utstående ögon, utom sig af häpnad öfver hvad
som inträffat.

Sedan det första förbandet anlagts, närmade
han sig sin motståndare, så godt som framskuffad
af landtrådet Jamisz, och sade lika tafatt som
uppriktigt:

»Jag medger nu gärna, att jag gjorde orätt
i att så groft förolämpa er; jag återtager allt hvad
jag sagt och anhåller om er förlåtelse!»

Då han aflägsnade sig, åtföljd af sina båda
vittnen, hörde man honom försäkra:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free