Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De unga tu förstodo endast afbrutna meningar:
»En liten vrå hos er ... En gubbe, som arbetat
och trälat hela sitt lif ... Mitt enda barn ...»
De gjorde sitt bästa att lugna honom och
lyckades också så bra, att han plötsligt knuffade till
Polaniecki med armbågen.
»A, din stråtröfvare, du tänkte således på
Marie ... och jag, som i mitt sinne anklagade
dig ...»
Resten af meningen hviskade han i den unge
mannens öra.
Denne blef alldeles röd af harm.
»Hur kunde ni ens ett ögonblick komma på
en sådan tanke?»
»Så ... så ... så ... Ingen rök utan eld ...»
slutade Plawicki skrattande.
En timme därefter, då de skildes åt, sade
Marie till sin fästman:
»Du skall väl inte neka mig en bön?»
»En bön ?... Befall, och jag lyder.»
»Vill du i morgon, att vi tillsammans gå till
Litkas graf?»
»O, gärna, min skatt!» mumlade Stas.
Hon återtog:
»Jag vet inte riktigt hvad världen skall säga
... Men hvad bry vi oss om världen, eller hur?»
»Utan tvifvel ... Å! Hvad jag tackar dig
för ditt goda förslag ... min älskade, min ljufva
Marie! ...»
»Jag är öfvertygad om att barnet ser oss och
däruppe fäller sina förböner för oss!»
»Ja, hon är vårt skyddshelgon ...»
»God natt!»
»God natt!»
»I morgon ...»
»I morgon ... och alla dagar!»
Hemkommen, somnade Polaniecki först fram
emot morgonen. Efter några timmars sömn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
