Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förbjöd utförsel af spannmål till utlandet, hade
nyss blifvit kungjordt; men firman ägde ofantliga
spannmålsförråd, och som priset på den utländska
marknaden undergått en ovanlig stegring, gjorde
firman Bigiel och Polaniecki en präktig affär. För
framtiden betydde detta rikedom. Polaniecki hade
visserligen aldrig betviflat en lycklig utgång af
företaget, men underrättelsen gladde honom likväl,
såväl ur finansiell synpunkt som därför att den
förskaffade honom den tillfredsställda egenkärlekens
belåtenhet. Framgången berusar oss och ökar vårt
själfförtroende. Han förmådde för den skull icke
heller i sina samtal med sin hustru undvika att
framhålla sina ovanliga gåfvor. Han öfvergick sin
omgifning med ett helt hufvud, liksom en
jättestor ek behärskar skogens träd. Han nådde
ofelbart alltid det föresatta målet; han var, med ett
ord, ett slags Phenix midt i ett samhälle, hvars
medlemmar gå och gälla för de minst förutseende
och minst praktiska i världen. För öfrigt skulle
han aldrig kunnat finna en själ, som varit mera
böjd för att med blind tro mottaga hvartenda ett
af hans ord. Och detta betydde, att han var den
lyckligaste af människor.
Några dagar efter sin ankomst förde han sin
hustru till målaren Swirkis ateljé vid via Margotta.
De hade båda fattat vänskap för artisten, som den
dagen skulle börja Maries porträtt. Herr och fru
Osnowski befunno sig just i målarens ateljé.
Bekantskapen var så mycket lättare att återknyta,
som Polaniecki erinrade sig, att han förut blifvit
presenterad för fru Osnowska i Ostende, medan
hon ännu bar sitt flicknamn. Hon ansågs vara
vacker, men en smula extravagant. Nu närmade
hon sig trettiotalet. Hon hade matt hudfärg, men
saknade icke friskhet, läppar som två körsbär,
mörkt, i pannan krusigt hår, ögon af vintergrönans
färg med litet sneda pupiller, som kom en att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
